Mindre än 24 timmar tills svenskarna invaderar Madison
jag har spenderat fem dagar i New Jersey med min tyska vän Madlen och hennens värdfamilj.
Tretton timmar i bil från Indiana. Bodde i ett stort hus i den jag misstänker "fina" delen av NJ. Morföräldrarna var väldigt speciella, underhållande och superLIBERALA. Jag kunde öppet säga vad jag tyckte om saker och ting utan att bli nedslagen (riktigt så förfärligt är det väl kanske inte...)
Det var trevligt att komma till ett lite mer befolkat ställe. Vi for i till New York City och traskade omkring, åkte till den iskalla stranden och shoppade, shoppade, shoppade!
Nu är jag hemma igen och har städat huset och mitt rum. Det tar så extremt lång tid att städa. Hjälp. Har försökt att göra färdigt mina nästan två veckors läxor. Nästan färdig!
Imorgon kommer mina päron. Det är så konstigt men det skall bli så roligt. Jag ser fram emot det! Jag får krama min mamma och pappa! På tisdag åker vi till Kalifornien. Jaoo! Och jag skall prata svenska! Skriva är fortfarande enkelt men att tala skall bli väldigt intressant.
En sida kvar av matten. Sen är jag fri!
Godnatt jordbor!
Och,
FÖRLÅT Antonia för att jag glömde av att ringa dig på din födelsedag. Jag satt och snosade i en bil. Förlåt, jag är sämts, jag vet. Hoppas du hade en bra dag!
HURRAHURRAHURRA!
Mitt rum luktar bajs
Vilken bra öppning till detta underbara blogginlägg, tycker ni inte?
Nu har jag dock öppnat alla fönster, sprejat bort allt syre så att det knappt går att andas och äntligen satt mig vid min lilla skrivmaskin.
Det är fredag. Mycket skönt.
Inte mycket har skett. Livet är fint. Kommer nästan inte ihåg Sverige. Det är sanníngen.
Det börjar bli vår, känns det som. Det är ganska varmt faktiskt. Himlen är så blå.
Skola. Läxor.
Jag har faktiskt börjat få lite bättre betyg i flera ämnen... Eftersom jag,
pluggar.
Joseph är kul. Dock är jag nordens sämsta dansare, men jag lär mig nog.
Annars är mitt liv inte så intressant.
Ikväll skall vi se filmer hos vänner.
Lev väl.
GO, GO Joseph!
Idag har jag spenderat hela dagen i Madison Consolidated High School och repeterat inför Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat. GAAH. Det är så roligt. Jag älskar teater. Nu måste jag studera men jag orkar inte. Jag struntar i matten. Mr. Cheatham tycker att jag är ofokuserad men jag bryr mig ej längre. Jag hatar matte. Säg vad du vill mor men det är tyvärr sanningen. I söndags var jag som sagt och åkte skidor på en kulle en timme bort. Det var väldigt trevligt. Jag hade hört så mycket dåligt om Perfect North men det var inte så vansinningt dåligt som alla sa. Nästan dubbelt så stort som Ulricehamn. Det var dock lite regnigt och svårt att åka men det gjorde ingenting. It was AWESOME! Awesome har blivit mitt nya ord. Det är nog det ord jag använder mest i det engelska språket. Det är ett väldigt bra ord tycker jag... Jag har långsamt börjat transformeras till en töntig fjortis amerikan. Dock är jag icke någon irriterande chearleader. Chearleaders...
Har pratat med mina lärare om Kalifornien och de tycker alla att det är okej. Mr. Cheatham var dock lite tveksam men, men...
Nu skall jag försöka återgå till min historiebok. Lycka till...
Godnatt på er alla ni insnöade svennar.
Helg
Invantar underbar maltid hos Hong kong Kitchen. Basta kinamaten i hela Amerikat. Tror jag.
Igar spenderade jag kvallen med Luca och Lisa ute i ingenstans. Vi tittade pa film och at ungersk choklad.
Imorgon skall jag aka skidor pa en liten snoig, indiansk kulle en timme bort. Jag ar exalterad!
Weasley huset ar varmt, varmt, varmt. Vi har namligen antligen satt in vara Virginanska element.
Ingen kommenterar mina inlagg. Det kanns som om det bara gar nerat Ellinor.
Nerat.
Nerat.
Nerat.
Goder Afton.
SNÖ, inspererande människor och obamaobamaobamaobama...
Det har varit en underlig vecka. Måndag, skola, tisdag, onsdag, torsdag, ledighet och slutligen fredag, två timmars försenad skolgång pga...
just det,
SNÖ.
Igår kväll så trotsade vi dock vädrets makter och tog vår lilla, gula amerikanske skolbuss och for ut till Indiana University för att se...
JESUS CHRIST SUPERSTAR! La, la, la, la, la, la, la, la, la...
Jesus verkar ändå vara en bra snubbe. Jag önskar att jag kunde tro på dig med mitt hjärta så som så många andra gör. Dock så vet jag att om du finns till så kommer du att ta emot mig med öppnad armar. Det är Jesus.
Jag älskar teatern. Konst av alla former. Jag älskar den.
Det var trevligt. Det var bra.
Vi alla från Madison fick efter föreställningen träffa alla skådespelarna. Det verkade vara så bra och inspererande människor. De for runt till olika platser nästan varje dag för att sätta upp denna som man nog ändå kan kalla, något gigantiska musikal.
Tänk att få göra det man älskar samtidigt som man reser runt, se nya platser och träffa nya människor.
Det var så bra. Jag vill bli så bra. Jag vill göra något jag älskar. Eller göra något bra. Jag vet inte.
Det är ganska skönt att skriva ibland. Bara för en själv. Eller något. Man skriver ändå mest för sig själv.
Och just nu så finns det inte så många sidor kvar i min lilla dagbok. Jag måste köpa en ny. En fin.
Jag känner mig så hemma här. Det är väldigt intressant hur allt som var så underligt nu är så väldigt normalt.
Jag känner mig som en liten halvamerikan. Sverige är så långt borta. Ibland saknar jag allt. Ibland, just nu faktiskt, så känns det som om jag aldrig kommer att kunna lämna denna plats.
Jag är inte densamma längre. Det känns inte desamma. Inte inne i mig.
Och det är så skönt. Det är så fruktanvärt skönt.
Jag skall resa. Hela mitt liv. Jag skall förstå allting.
Ibland känns det som om jag drunknar i den extremt konservativa soppan runt omkring mig. Trots att allt annat är så normalt så är det omöjligt för mig att vänja mig vi den. Jag förvånas fortfarande av den, varje dag.
Jag är tyst. Jag biter mig i läppen och jag traskar vidare. Ut ur klassrummet, upp för trappan, stänger dörren och hoppar runt, tyst skrikande för mig själv. Ärligt talat så gör det ont i mig när jag ser mina fantastiska vänner och fiender, uppvuxna i vår vackra lilla småstad, tycka så mycket om så mycket. Jag vill inte att de skall tycka på ett speciellt sätt. Jag vill inte att de skall tycka så som jag gör,vad det nu är... Jag vill bara att de skall öppna sina ögon, träffa människor, nya människor, annorlunda människor och prata med dem, lära känna dem och skaffa sig en egen åsikt. Vad än den nu är.
Jag är så glad att jag har vuxit upp i en familj som låter mig ha min egen åsikt. Som uppmuntrar mig att ha en egen åsikt. Som inte vill tala om för mig vad de röstar på. Och som är så extremt konstog och fantastisk.
Dock så är jag så tacksom för att ha kunnat se allt. Allt det annorlunda.
Jag läser Obamas bok. Jag tror på honom. Jag tror på dig. Det må låta drömmande och dumt på så många sätt och vis men jag tror att han kan förändra världen.
Snövit tisdag
Indiana sörjer.
Vi förlorade. Det gör ont att säga det. Manning missade, the Saints vann.
Det låg en lite sorgsen tystnad över Telegraph Hill där vi hade kånkat upp med chips, ost, svenska köttbullar, blå tallrikar och glögg. I skolan svors det dagen därpå. Folk gav onda blickar till de som trotsade sin stat och hejade på New Orleans.
...
Men ändå så älskar jag den sporten. Det hade jag aldrig kunnat tro.
Det är tisdag.
Ingen skola.
Det har aldrig snöat lika mycket som idag sen jag kom hit. Det är vackert. Snön, den ligger tung på de madisoniska grenarna.
Vi hade planerat pulkaåkning, jag och Andrew och Geran men icke, icke för deras bil har fastnat i snön. Därför sitter jag hemma, uttråkad.
Både jag och Luca har snabbt börjat inse att vi utlänningar med stor sannolikhet inte kommer att klara av våran fantastiska biologi kurs. Jag pluggar inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Ärligt talat, jag bryr mig inte.
På torsdag åker vi till Indiana University med teatern och ser på Jesus Christ Superstar.
Om det snöar då så springer jag banne me ut med en hårtork och smälter bort den.
God dag.
En uppdatering från... Från något kallat livet
Efter många arga mejl från mor min så sätter jag min tillslut vid min lilla tekniska skrivmaskin. Varför vet jag ej.
Jag har inte kännt för att skriva tidigare. Inte alls.
Mycket har hänt. Det kan jag väl inte ljuga om.
Februari. Månaden på F.
Vi sjunger månadsvisan i kyrkan, ni vet "januari börjar året, februari kommer näst..."
Det är en kristen sång från början. Det visste inte jag.
Jag sjunger på svenska. Jag sjunger om månaderna för jag tror inte på deras gud.
Svenskar... Det är samma sak med "Skala banan" låten och "En busschauför". De har vi också gjort om. De skrattar.
Vi dumma svenskar...
Det snöar. Stora snöflingor. De faller ner på marken lagom efter skolan slutar. Typiskt nog.
Jag gör mitt bästa i min väldigt djupa enrepliksroll i vår nuvarande pjäs. Och jag har så fina gamla kläder. Ni skulle se mig.
Jag får åka till Kalifornien med mor, bror och far. Skolan tyckte att det var okej vilket jag inte var helt säker på att de skulle tycka. Och teatern går det också bra men. Jag gillar Mr. Kelsey.
I slutet av April blir det premiär för "Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat". Det skall bli kul. Jag är glad. Vi dansar och sjunger och har en trevlig tid. I alla fall jag. En väldigt trevlig tid.
På söndag är det dags för Superbowl.
Och gissa vem som är i final.
Indianapolis Colts!
Därför hejar vi på uppe hos aunt Lara på Telagraph Hill.
Det skall bli trevligt.
God kväll på er små jordbor. Ta vara på jorden i norden.
En dag kallad idag
HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!
Eh, okej?
Snön ligger fortfarnde vit på marken men det är inte tillräckligt snöigt för att inte kunna ta sig till skolan. Dock så känner jag faktiskt att jag inte kan missa mer eftersom jag har så extremt mycket att göra i Art. Just nu står det en halvmeter stor ihoptejpad pappersälg bredvid mig. Jag är ändå konstnärlig.
Men den är ganska fin. Har dock ingen aning om hur jag skall få ihop hornen...
Så denna vecka har vi Finals i alla ämnen så det blir nog lite stressigt. Näste vecka blir det en ny termin med massa nya ämnen, inklusive mattematik... DA, DA, DA, DAAM! Åh, jag kommer att dö. Jag kommer att vara sämst. Men. Jag tog ju såklart den enklaste kursen. Med alla freshmen... Åh, jag är verkligen sämst.
Idag har det inte hänt mycket alls faktiskt. En väldigt vardaglig vardag. På kvällen var vi på skolans Art Show där terminens alla bästa bildarbeten ställdes ut. Jag kom två i en kategori. Gahaha...
Ja...
Mycket intressant Ellinor.
Goder Natten.
Snö, snö, älskade snö
Snö, snö, snö!
Vi är alla insnöade i Madison.
Och detta betyder...
INGEN SKOLA!
Mohahahahah!
Det är dock inte så mycket snö... Jag älskar detta land. Här blir saker insöade för ingenting.
ÅH, det duggar! Ingen fotbollsträning.
ÅH, två centimeter snö! Ingen skola.
Men vi överlever.
Så jag sov till 11.22 denna torsdagsmorgon. Himla skönt. Jag älskar att sova. Det är nog det finast som finns, tycker ni inte?
Jag måste städa mitt rum. Det är väldigt, väldigt stökigt. Jag måste tvätta. Och... Jag måste studera det engelska språket. Blöö. Jag somnade på lektionen och missade det vi läste. Därför är det lite svårt att skriva en uppsatts. Men, men. I år har jag ett liv. Det har jag inte nästa år.
Min kamera har tagit sitt sista andetag. Den fungerar inte. Vet ej varför. Det var någon utlänning som förstörde den. Hm... Nedrans Européer...
Mitt nyår.
Det hände inte så mycket. Vi tittade på tv. Bollen föll i New York. Jag har alltid varit spänd att se det men ärligt talat så är det inte speciellt intressant. Det händer ju egentligen ingenting. Den skjuts långsamt ner och när det är ett nytt år så faller den på plats. Alla hurrar lite. Och så, det var det... Här i de modigas land så har man inga fyrverkerier på nyår. De sparar man tills den 4 juli istället.
Det var annorlunda men tro inte att det inte var trevligt. Jag gillar denna plats.
Hoppas att ni hade en bra vintertid. Enligt aftonbladets trogna källor så verkar den inte vara över riktigt än.
Men kom ihåg, det är ju inte den globala uppvärmning!
Without hope, life is not worth living
Gott Nytt på er alla!
Jag måste bara sticka in med ett litet politisk inlägg.
Tittade nyss på Barack Obamas tal till den muslimska världen.
Många i Sverige tror lite tvivelaktisgt på denna man. Detta är nog bra, man skall aldrig helt fullt lita på en politiker. Speciellt inte en amerikansk... Men jag tror på honom. Jag tror att han vill väl.
Detta tal. Tack för det.
ÅHH. Alla ni jädra republikaner kan bara bajsa på er. Ni vet inte hur fel ute ni är, låter ert hat styra er. Ni för eran jäkla hatkampanj. AHHHH.
Det var väl det.
Jag var bara tvungen at skriva av mig lite.
http://www.youtube.com/watch?v=B_889oBKkNU
Vi har haft ganksa tur.
Världen.
Att inte världens mäktigaste land styrs av en 73årig vithårig gubbe och en hockeymamma som inte tror på den globala uppvärmningen, tycker att alla amerikaner har rätt till extrema skjutvapen och jämför fri sjukvård till alla med döden.
Snälla tyck inte att jag är extrem.
God Kväll.
God Jul Världen
GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR TILL ALLA JORDVARELSER!
Det har varit amerikansk julafton i runt 42 minuter och har sitter jag vid min lilla tekniska maskin och skriver.
Imorgon är det julafton och jag fattar ingenting. Det är snö i hela jädrans Sverige. Så himla självklart att det skall vara snö på julafton när inte jag är hemma. Här är det ganska varmt och himlen är blå, ingen snö. Förra veckan hade vi snö men inte nu. Det kommer en storm säger de men vi får väl se vad det blir med det.
Det är sent, jag är trött. Imorgon är det som sagt julafton. Jag har några klappar kvar. Det här blir nog det första året någonsin som jag faktiskt kommer att bli tvungen att handla julklappar på julafton. Men jag är ju i Amerika och här firar man juldagen! Vilken tur!
Det blir ingen Kalle Anka i år. Ingen gröt. Inga pepparkakor. Inget Varberg. Ingen vacker julgran.
Men det är väl värt det. Det är jag säker på. Som Joshua Rading sjunger. För första gången så känns det som om jag kommer att bli okej. Det känns så skönt. Jag kommer att bli okej. Tack för det.
MERRY CHRISTMAS AND A HAPPRY NEW YEAR!
Hoppas att ni får världens bästa jul. Det skall jag i alla fall försöka ha.
Go Jul!
En ensam jul
Jag sitter här vid mitt skrivbord. Äter en klementin. Den luktar som hemma. Jag lyssnar på julmusik. Svensk julmusik. Det är jul. Igår klädde vi granen. En riktig gran. Den första icke plastgranen som jag har sett här. Den är ganska fin men inte som vår gran där hemma. Det är den vackraste granen på jorden. Den glittrar så i mörkret. Jag borde plugga men jag har verkligen ingen lust. Jag fick ett D+ på det senaste ekonomiprovet som jag fick tillbaka idag. Väldigt, väldigt dåligt. Jag har tappat all lust trots att det egentligen är så extremt enkelt.
Ni är alla på andra sidan jorden. Det är så långt bort.
Det känns som om det kommer att bli en ensam jul trots att jag aldrig har haft så många vänner som nu.
Jag fattar inte.
Stressig men underbar julhelg
Sitter här vid mitt lilla skrivbord och skriver. Lyssnar på Ingrid Michaelson.
Det är söndagkväll. Bara en vecka kvar i skolan. Skall bli asaskönt med lov!
Så, fredagen började med att klockan ringde runt 6.30 på morgonen. Jag rullade över sängen för att stänga av alarmet men missade, föll ner på golvet och slog vänstra ögat i bordskanten. Jag låg på golvet och kved ett tag, sen låg jag på sängen och kved ett litet tag och sen kravlade jag upp och hade runt tio minuter på mig att göra mig iordning och äta frukost som jag tillslut inte åt. Under dagen växte en stor blåtira fram runt ögat och en bula stor som en golfboll. Folk frågade om Ketty hade misshandlat mig. Henry och Kyle svor att hämnas mig.
I fredags var jag i Louiville med två killkompisar på en liten konsert. Det var ganska trevligt. Lite för mycket rock för mig men bättre än att sitta hemma. På lördagen bakade alla utlänningarna kakor hos Mrs. QA, utom den nedrans brasilianaren som aldrig vill komme. Vi har varit här i snart ett halvår och jag har inte ens hälsat på honom än. Men, men, skyll inte på mig! Jag är bannemed inte så blyg längre som jag en gång var! Vi bakade i varje fall massvis med kakor med lite fö mycket socker. Det tycker vi europeer, det är alltid lite för mycket socker. På kvällen hade vi ett överraskningspartaj för Luca från Ungern. Dock så missade jag överraskningen och kom två minuter senare. Vi åt och hade trevligt. Luca är nog världens mest roliga person, utan att hon nog riktigt menar det.
Idag, på denna Lucia var vi ute med kyrkan och sjöng julsånger för gamla. Det var ganska trevligt, dock så kan jag inte så många engelska julsånger utantill och ibland sjöng jag den svenska texten.
Nu har mitt öga börjat få en lilaäcklig färg och det är sent. Imorgon har jag ett Harry Potter test i Film Lit. vilket passar en nörd som mig utmärkt!
Det är så juligt så juligt men det kan nog inte bli mer juligt än i Göteborg tyvärr. Jag skall aldrig stanna borta runt jul igen. Det fungerar liksom inte.
Sov sött Sverige
En tisdag i december
Hej.
Det var längesen jag skrev. Förlåt. Vet dock inte om folk läser för det är inte så många som kommenterar.
Tisdag kväll. I fredags var det premiär för White Christmas. Juligt som sjutton. Helgen gick bra. Fyra föreställningar hade vi. Crew hade mycket att göra den här gången. Det var riktigt jobbigt men jag älskar teatern. Det kom mycket folk. Sista föreställningen hade vi över trehundra besökare så allt var nog ganska lyckat. Alla tycket det var väldigt bra. Nu är teatern över tills efter jul. Jag har så mycket fritid! Vet inte vad jag skall göra...Under lördagens föerställning höll jag en li ten show när jag slängde mig bakom den stora julgranen som stod i mitten av scenen för att hinna sätta i en kontakt. Olyckligtvis han jag inte fram bakom förren ljuset tändes så hela publiken såg en svart figur dyka ner bakom den vackra granen. Nu blir jag retad men det var ett bra snyggt dyk! Efter sista föreställning hade vi Cast Party hos Mr. Kelseys (teaterläraren). Han är nog den konstigast man jag träffat men han är så himla rolig! Han älskar 50-talet och Disney och bor i ett inte speciellt stort hus downtown med fyra barn och de åker till Disneyland minst två gånger om året. De hade sammanlagt sjutton julgranar i huset. Alla extremt dekorerade. Disneysaker överallt. Det går inte riktigta att beskriva honom. Jag älskar underliga människor.
Idag var det skola som vanligt. Vi tittar på Harry Potter i Film. Lit och jag kommer in på mitt lite magiska humör. Efter skolan skruvade vi isär all gammal rekvesita från teatern. Jag spenderade en halvtimmer med att ta ner julg
ransljus som det sedan visade sig skulle sitta kvar. Idag var det också Rians födelsedag. Varken jag eller Ketty hade köpt någon present (Jag är en dålig människa). På kvällen var vi på hans band konsert i Junior High vilket varade i runt en halvtimme, senare bar det av till Hong Kong Kitchen i regnet. Nu är jag mätt och belåten.
Igar fick jag en julklapp i ett kuvert från Anders vilket gjorde mig väldigt glad. Jag gissar att det är en bok! Den får ligga under granen till julafton.
Mor, bror och far kommer hit till påsk! Jag upprepar det om och om igen för alla jag känner. De tycker att jag är tjatig. Några dagar i Madison och sedan åker vi till KALIFORNIEN! HAHHAHAHHA.
Det är jul och jag förstår inte riktigt. Det är julljus överallt men inga adventsljusstakar. Stora plastiga tomtar och snögubbar, ljus i alla färger. Blinkar och har sig. Det är ärligt talat för mycket. Sverige är mer mysigt och vackert. Men det säger jag inte till någon. Inget är som Göteborg. Älskade Göteborg. Det är en underlig jul. Jag längtar hem lite grann, det är ju jul!
Nu blev det allt en bra lång uppdatering! Nöjda?
Förresten äker vi till Ikea i Cincinnatti nästa vecka och handlar julklappar!
GOD JUL på er.
En sjukt rolig afton
En dag bakade Anne en kalkonpaj. Den var god.
Snett fotografi på den juliga scenen
The Home of the Brave
God kväll.
Skrev precis massa ointressanta saker som raderades när denna nedrans dator blev arg på mig.
Men... Igår var det dags för thanksgivingfirande hos aunt Laura på Telegraph Hill med fantastisk utsikt ut över staden Madison. Allting var väldigt amerikanska och trevligt. God mat! Träffade en tjej från Kina som gick på Collage borta i Hanover. Det var intressant att prata med henne. Idag var det matdags igen borta i huset i Hanover. Träffade syslingar från Minnesota som hade en rolig dialekt som Ketty starkt ogillar. De visste vad lutfisk var och de hatade det... På vägen hem körde vi på en ren och allt var väldigt dramatisk. Vi överlevde men vet ej om renen gjorde det samma. Hela min sida i baksätet blev inknycklad (det låter kanske lite väl dramatisk än vad det var), nu kan man varken öppna dörren på vänster eller höger sida så man får krypa ut och in genom framsätet. Den lilla röda bilen har nog lång tid kvar...
Tittade precis på "Bowling for Columbine". En väldigt känd dokumentär som många nog har hört talas om. Om ni inte har sett den, se den! http://www.youtube.com/watch?v=hxbRm2dS1F8&feature=PlayList&p=8AD046562DD627AC&index=0&playnext=1
Det här är ett sjukt land på många sätt och jag är imponerad över de människor som vågar stå upp och säga vad det tycker och tänker om det. Jag älskar Amerika men det finns så extremt mycket som kan göras bättre. Men det kan man inte säga högt. Inte som svensk, inte som utlänning. För vad vet jag om Amerika? Det är inte konstigt att många av mina vänner "hatar den jävla socialisten Obama", när det är vad deras föräldrar har pumpat in i deras skallar hela livet. Det finns så mycket hat, så många enkla lösningar och så många söndriga människor.
Innan jag kom hit tog jag mycket som en självklarhet. Men ingenting är självklart. Ingenting är enkelt.
Det har jag förstått nu.
