The Home of the Brave
God kväll.
Skrev precis massa ointressanta saker som raderades när denna nedrans dator blev arg på mig.
Men... Igår var det dags för thanksgivingfirande hos aunt Laura på Telegraph Hill med fantastisk utsikt ut över staden Madison. Allting var väldigt amerikanska och trevligt. God mat! Träffade en tjej från Kina som gick på Collage borta i Hanover. Det var intressant att prata med henne. Idag var det matdags igen borta i huset i Hanover. Träffade syslingar från Minnesota som hade en rolig dialekt som Ketty starkt ogillar. De visste vad lutfisk var och de hatade det... På vägen hem körde vi på en ren och allt var väldigt dramatisk. Vi överlevde men vet ej om renen gjorde det samma. Hela min sida i baksätet blev inknycklad (det låter kanske lite väl dramatisk än vad det var), nu kan man varken öppna dörren på vänster eller höger sida så man får krypa ut och in genom framsätet. Den lilla röda bilen har nog lång tid kvar...
Tittade precis på "Bowling for Columbine". En väldigt känd dokumentär som många nog har hört talas om. Om ni inte har sett den, se den! http://www.youtube.com/watch?v=hxbRm2dS1F8&feature=PlayList&p=8AD046562DD627AC&index=0&playnext=1
Det här är ett sjukt land på många sätt och jag är imponerad över de människor som vågar stå upp och säga vad det tycker och tänker om det. Jag älskar Amerika men det finns så extremt mycket som kan göras bättre. Men det kan man inte säga högt. Inte som svensk, inte som utlänning. För vad vet jag om Amerika? Det är inte konstigt att många av mina vänner "hatar den jävla socialisten Obama", när det är vad deras föräldrar har pumpat in i deras skallar hela livet. Det finns så mycket hat, så många enkla lösningar och så många söndriga människor.
Innan jag kom hit tog jag mycket som en självklarhet. Men ingenting är självklart. Ingenting är enkelt.
Det har jag förstått nu.
