Snövit tisdag
Indiana sörjer.
Vi förlorade. Det gör ont att säga det. Manning missade, the Saints vann.
Det låg en lite sorgsen tystnad över Telegraph Hill där vi hade kånkat upp med chips, ost, svenska köttbullar, blå tallrikar och glögg. I skolan svors det dagen därpå. Folk gav onda blickar till de som trotsade sin stat och hejade på New Orleans.
...
Men ändå så älskar jag den sporten. Det hade jag aldrig kunnat tro.
Det är tisdag.
Ingen skola.
Det har aldrig snöat lika mycket som idag sen jag kom hit. Det är vackert. Snön, den ligger tung på de madisoniska grenarna.
Vi hade planerat pulkaåkning, jag och Andrew och Geran men icke, icke för deras bil har fastnat i snön. Därför sitter jag hemma, uttråkad.
Både jag och Luca har snabbt börjat inse att vi utlänningar med stor sannolikhet inte kommer att klara av våran fantastiska biologi kurs. Jag pluggar inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Ärligt talat, jag bryr mig inte.
På torsdag åker vi till Indiana University med teatern och ser på Jesus Christ Superstar.
Om det snöar då så springer jag banne me ut med en hårtork och smälter bort den.
God dag.
