nybyggaren

Efter många arga mejl från mor min så sätter jag min tillslut vid min lilla tekniska skrivmaskin. Varför vet jag ej.
Jag har inte kännt för att skriva tidigare. Inte alls.
Mycket har hänt. Det kan jag väl inte ljuga om.
Februari. Månaden på F. 
Vi sjunger månadsvisan i kyrkan, ni vet "januari börjar året, februari kommer näst..."
Det är en kristen sång från början. Det visste inte jag.
Jag sjunger på svenska. Jag sjunger om månaderna för jag tror inte på deras gud. 
Svenskar... Det är samma sak med "Skala banan" låten och "En busschauför". De har vi också gjort om. De skrattar.
Vi dumma svenskar...

Det snöar. Stora snöflingor. De faller ner på marken lagom efter skolan slutar. Typiskt nog. 

Jag gör mitt bästa i min väldigt djupa enrepliksroll i vår nuvarande pjäs. Och jag har så fina gamla kläder. Ni skulle se mig. 

Jag får åka till Kalifornien med mor, bror och far. Skolan tyckte att det var okej vilket jag inte var helt säker på att de skulle tycka. Och teatern går det också bra men. Jag gillar Mr. Kelsey.
I slutet av April blir det premiär för "Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat". Det skall bli kul. Jag är glad. Vi dansar och sjunger och har en trevlig tid. I alla fall jag. En väldigt trevlig tid.

På söndag är det dags för Superbowl.
Och gissa vem som är i final.
Indianapolis Colts!
Därför hejar vi på uppe hos aunt Lara på Telagraph Hill. 
Det skall bli trevligt.

God kväll på er små jordbor. Ta vara på jorden i norden.