nybyggaren

Nu är de dubbelt så stora och snart öppnar de ögonen!

Hej.
Jag är en dålig bloggare.
Förlåt.
En månad har jag varit på amerikansk mark. Tiden har faktiskt gått snabbt.
Så skolan har börjat. Förra onsdagen. Det var nervöst men allt gick bra. Alla är väldigt snälla. Ketty har många bra vänner. Det känns skönt. Skolan går någorlunda. Det är svårt med engelskan och vi har ganska mycket läxor. Det tar typ tio gånger längre tid för mig att göra läxorna än vad det gör för alla andra men det får väl gå antar jag. Vi har spelat flera matcher med High School laget. Vi har vunnit de flesta, med många mål! Nästa match är på torsdag. Vi skall självklart vinna! Mitt namn har varit med i tidningen vilket kanske inte egentligen är något speciellt eftersom Tha Madison Courer är miniliten, men jag tycker att det är tufft. Hö...
Jag har börjat med teater. Jag är med i Crew som hjälper till bakom scen. Det är roligt och ett bra sätt att träffa folk. Teatermänniskorna verkar de flesta vara väldigt trevliga. I nästa uppsättningen hoppas jag kunna vara med på scen. Vi får se.
Så, klockan är mycket. Jag skall försöka skriva lite mer i fortsättningen.
Åter igen. Förlåt.
Och godnatt.
   

Hejsan hoppsan. Nu mår jag bra så jag tänkte att jag kunde skriva lite om mitt för tillfället väldigt underliga liv borta i ingenstans. Det känns dock som att platsen ingenstans kan bli en ganska intressant plats. 
Jag har börjat träna med Madisons soccer team vilket känns ganska bra. Alla är väldigt trevliga. Det sägs att amerikanerna är väldigt trevliga vilket jag dock inte alltid kan hålla med om (flygplatsen!) men här i min lilla stad har det flesta varit det. Fotbollslaget tränar två timmar om dagen fem dagar i vecka i stekande hetta. Som svensk borde man väl inte klaga men fy vad jobbigt det är när man tränar! Det är extremt varmt här. Mycket varmare än vad jag trodde. Men kylan kommer! Här längtar alla efter kallare väder och alla säger att det kommer att bli än väldigt kall vinter, hur sjutton de nu vet det. Idag efter träningen hade vi ett pastaparty hos en av spelarna där alla tog med sig mat. Efter att vi hade ätit så kastades alla freshmen och jag ner i poolen. Tillslut blev alla ikastade så det var ingen fara med det. Det vär väldigt roligt. Alla tycker det är skithäftigt att jag pratar svenska. Engelskan går ganska bra men det är fortfarande lite svårt. Jag hoppas det blir bättre. Alla är väldigt förstående och imponerade över hur mycket jag faktiskt kan. Så, så... Skolan börjar på onsdag och jag längtar. 
Nu skall vi nog titta på film igen. Jag har hamnat i en riktig filmfamilj. Vi har tittad på film nästan varje kväll sen jag kom hit, vilket jag gillar.
Ha det underbart, underbart era underbara underbarn. 

        

Så. Nu har jag landat i Madison, en liten stad vi Ohioriver, Indiana. Jag bor i ett stort, galet hus som görs om på alla sätt och vis. Familje Andreasen är väldigt mysig och jag har fått ett stort rum på tredje våningen. 
Det finns en risk att jag inte kommer att klara av att skriva på ett tag eftersom jag har börjat drabbas av något som kallas hemlängtan. Internet är kanske inte det bästa sättet att bota den, har jag insett. Så förlåt om jag inte skriver särskillt mycket. Jag vet dock inte ens om det är någon som läser...
Såå...   Ha det bra, tralala.

Hej.
Jag skrev precis en halv sida och av någon anledning så försvann allting... Vi måste gå och lägga oss om runt 5 minuter så det känns ganska meningslöst att fortsätta skriva (svordom).
Men.
Jag är i New York.
Jag har träffat människor från hela världen.
Jag är väldigt lycklig.

Jag glömde lämna tillbaka ditt bankomatkort som vi betalade bion med mamma. Förlåt.

Och.
Jag älskar er alla.