nybyggaren

Hej.
Invantar underbar maltid hos Hong kong Kitchen. Basta kinamaten i hela Amerikat. Tror jag.
Igar spenderade jag kvallen med Luca och Lisa ute i ingenstans. Vi tittade pa film och at ungersk choklad.
Imorgon skall jag aka skidor pa en liten snoig, indiansk kulle en timme bort. Jag ar exalterad!
Weasley huset ar varmt, varmt, varmt. Vi har namligen antligen satt in vara Virginanska element.
Ingen kommenterar mina inlagg. Det kanns som om det bara gar nerat Ellinor.
Nerat.
Nerat.
Nerat.
Goder Afton.

Det har varit en underlig vecka. Måndag, skola, tisdag, onsdag, torsdag, ledighet och slutligen fredag, två timmars försenad skolgång pga...
just det,
SNÖ.

Igår kväll så trotsade vi dock vädrets makter och tog vår lilla, gula amerikanske skolbuss och for ut till Indiana University för att se...
JESUS CHRIST SUPERSTAR! La, la, la, la, la, la, la, la, la...
Jesus verkar ändå vara en bra snubbe. Jag önskar att jag kunde tro på dig med mitt hjärta så som så många andra gör. Dock så vet jag att om du finns till så kommer du att ta emot mig med öppnad armar. Det är Jesus. 
Jag älskar teatern. Konst av alla former. Jag älskar den.
Det var trevligt. Det var bra.
Vi alla från Madison fick efter föreställningen träffa alla skådespelarna. Det verkade vara så bra och inspererande människor. De for runt till olika platser nästan varje dag för att sätta upp denna som man nog ändå kan kalla, något gigantiska musikal. 
Tänk att få göra det man älskar samtidigt som man reser runt, se nya platser och träffa nya människor.
Det var så bra. Jag vill bli så bra. Jag vill göra något jag älskar. Eller göra något bra. Jag vet inte.

Det är ganska skönt att skriva ibland. Bara för en själv. Eller något. Man skriver ändå mest för sig själv. 
Och just nu så finns det inte så många sidor kvar i min lilla dagbok. Jag måste köpa en ny. En fin.

Jag känner mig så hemma här. Det är väldigt intressant hur allt som var så underligt nu är så väldigt normalt.
Jag känner mig som en liten halvamerikan. Sverige är så långt borta. Ibland saknar jag allt. Ibland, just nu faktiskt, så känns det som om jag aldrig kommer att kunna lämna denna plats.
Jag är inte densamma längre. Det känns inte desamma. Inte inne i mig.
Och det är så skönt. Det är så fruktanvärt skönt.

     Jag skall resa. Hela mitt liv. Jag skall förstå allting.

Ibland känns det som om jag drunknar i den extremt konservativa soppan runt omkring mig. Trots att allt annat är så normalt så är det omöjligt för mig att vänja mig vi den. Jag förvånas fortfarande av den, varje dag.
Jag är tyst. Jag biter mig i läppen och jag traskar vidare. Ut ur klassrummet, upp för trappan, stänger dörren och hoppar runt, tyst skrikande för mig själv. Ärligt talat så gör det ont i mig när jag ser mina fantastiska vänner och fiender, uppvuxna i vår vackra lilla småstad, tycka så mycket om så mycket. Jag vill inte att de skall tycka på ett speciellt sätt. Jag vill inte att de skall tycka så som jag gör,vad det nu är... Jag vill bara att de skall öppna sina ögon, träffa människor, nya människor, annorlunda människor och prata med dem, lära känna dem och skaffa sig en egen åsikt. Vad än den nu är.
Jag är så glad att jag har vuxit upp i en familj som låter mig ha min egen åsikt. Som uppmuntrar mig att ha en egen åsikt. Som inte vill tala om för mig vad de röstar på. Och som är så extremt konstog och fantastisk.

Dock så är jag så tacksom för att ha kunnat se allt. Allt det annorlunda.

Jag läser Obamas bok. Jag tror på honom. Jag tror på dig. Det må låta drömmande och dumt på så många sätt och vis men jag tror att han kan förändra världen.  

Indiana sörjer.
Vi förlorade. Det gör ont att säga det. Manning missade, the Saints vann.
Det låg en lite sorgsen tystnad över Telegraph Hill där vi hade kånkat upp med chips, ost, svenska köttbullar, blå tallrikar och glögg. I skolan svors det dagen därpå. Folk gav onda blickar till de som trotsade sin stat och hejade på New Orleans.   
...
Men ändå så älskar jag den sporten. Det hade jag aldrig kunnat tro.

Det är tisdag.
Ingen skola.
Det har aldrig snöat lika mycket som idag sen jag kom hit. Det är vackert. Snön, den ligger tung på de madisoniska grenarna.

Vi hade planerat pulkaåkning, jag och Andrew och Geran men icke, icke för deras bil har fastnat i snön. Därför sitter jag hemma, uttråkad.
Både jag och Luca har snabbt börjat inse att vi utlänningar med stor sannolikhet inte kommer att klara av våran fantastiska biologi kurs. Jag pluggar inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Ärligt talat, jag bryr mig inte.

På torsdag åker vi till Indiana University med teatern och ser på Jesus Christ Superstar.
Om det snöar då så springer jag banne me ut med en hårtork och smälter bort den.

God dag.

Efter många arga mejl från mor min så sätter jag min tillslut vid min lilla tekniska skrivmaskin. Varför vet jag ej.
Jag har inte kännt för att skriva tidigare. Inte alls.
Mycket har hänt. Det kan jag väl inte ljuga om.
Februari. Månaden på F. 
Vi sjunger månadsvisan i kyrkan, ni vet "januari börjar året, februari kommer näst..."
Det är en kristen sång från början. Det visste inte jag.
Jag sjunger på svenska. Jag sjunger om månaderna för jag tror inte på deras gud. 
Svenskar... Det är samma sak med "Skala banan" låten och "En busschauför". De har vi också gjort om. De skrattar.
Vi dumma svenskar...

Det snöar. Stora snöflingor. De faller ner på marken lagom efter skolan slutar. Typiskt nog. 

Jag gör mitt bästa i min väldigt djupa enrepliksroll i vår nuvarande pjäs. Och jag har så fina gamla kläder. Ni skulle se mig. 

Jag får åka till Kalifornien med mor, bror och far. Skolan tyckte att det var okej vilket jag inte var helt säker på att de skulle tycka. Och teatern går det också bra men. Jag gillar Mr. Kelsey.
I slutet av April blir det premiär för "Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat". Det skall bli kul. Jag är glad. Vi dansar och sjunger och har en trevlig tid. I alla fall jag. En väldigt trevlig tid.

På söndag är det dags för Superbowl.
Och gissa vem som är i final.
Indianapolis Colts!
Därför hejar vi på uppe hos aunt Lara på Telagraph Hill. 
Det skall bli trevligt.

God kväll på er små jordbor. Ta vara på jorden i norden.